Narkotika

Narkotika är ett samlingsnamn för illegala rusmedel av olika art. Den medicinska termen narkotika innefattar endast sövande ochsmärtstillande medel – framför allt opioider som morfin och heroin. Inom juridiken syftar narkotika på de substanser som narkotikaklassats av de olika ländernas myndigheter, till exempel Läkemedelsverket i Sverige och därmed kan narkotikabegreppet skilja sig från land till land. I dagligt tal innefattar narkotika oftast alla icke socialt accepterade rusmedel, oavsett legal status eller medicinsk effekt (såvida de inte används som läkemedel), och då används ofta istället det besläktade slanguttrycket knark. Ibland talar man dock om att den som missbrukar tyngre droger, till exempel genom sprutor, är narkoman/knarkare.

Listan nedan kompletteras inom kort, vi har lagt fokus på Subutex och Metadon då de är huvudpreparaten i vår första kampanj med KRIS.

SUBUTEX

Buprenorfin är en kemisk förening med formeln C29H41NO4. Ämnet är en opiat och ett kraftigt smärtstillande preparat som tillhör gruppenopioider och är narkotikaklassat. Det är också starkt beroendeframkallande. Det framställs genom att extrahera ämnet tebain ur opiumvallmo så som även kodein och morfin.

Buprenorfin är den aktiva substansen i läkemedlet Subutex, som började användas på 1990-talet som substitut vid avvänjning av opiatberoende som exempelvis heroin och som smärtstillande till patienter som inte tål vanliga opiater. I Sverige blev det godkänt som läkemedel 1999. Subutex , förenklat uttryckt, Binder till samma receptorer som endorfin och dels ger en stimulering av dessa receptorer (den smärtstillande effekten), och dels hindrar andra opiater att binda till dessa receptorer* (varför det inte kan användas tillsammans med heroin). Subutex är mildare än Metadon och enbart Subutex kan inte överdoseras. Däremot kan det ge andningsstillestånd om det kombineras med alkohol eller bensodiazepiner.

  • Buprenorfin är en partiell agonist. Dvs den både stimulerar receptorn och blockerar den ifrån andra opioder inklusive kroppens egna endorfin. Så om någon har en annan opiod i kroppen och tar buprenorfin så kommer detta resultera i att buprenorfinet Slår Väck den befintliga opioden ifrån receptorena om inte den befintliga opioden har högre affinitet för receptorena än vad buprenorfinet har. Och då buprenorfin inte är en full agonist så kommer detta resultera i väldigt starka abstinens symptom då buprenorfinet inte stimulerar receptorn lika starkt som andra starka opioder som tex heroin,metadon,fentanyl. Att göra tvärt om dvs ta en annan opiod tex heroin när man redan har subutex i blodet så kommer det istället resultera i att all effekt ifrån heroinet uteblir då buprenorfinet redan har bundit till receptorena och blockerar heroinet ifrån att binda till dessa.
  • Det är just tack vare att buprenorfin är en partiell agonist som gör att det finns ett tak på hur stora doser man kan ta då över en viss dos så ger det inte mer effekt då den blockerande effekten tar över. Detta gör också att tex 16 mg ger inte dubbel effekt imot vad 8 mg gör.

Självklart ger den större dosen mer effekt än den lilla. Men effekten ökar helt enkelt inte linjärt som hos en opiod som är full agonist.

Detta försvårar för vana opiodmissbrukare med hög tolerans att få ett rus av buprenorfin.

I det svenska samhället är behandling av heroinister med Subutex kritiserat av nykteriströrelsen, men opinionen inom sjukvård och socialtjänst har vänt, inte minst på grund av goda utländska resultat och undersökningar som visar att tre fjärdedelar av patienterna efter behandling har ett ordnat liv.

På grund av en omfattande illegal försäljning av Subutex gick Socialstyrelsen 1 januari 2005 in och lade restriktioner på läkemedlet och det får nu bara skrivas ut av ett fåtal läkare inom psykiatrin.[källa behövs]

Trots detta säljs det Subutex illegalt i Sverige vilket man tror härstammar från smuggling.

Buprenorfins huvudsakliga användning är dock som analgetikum i lägre doser än i Subutex, under varunamnet Temgesic. Det används vid postoperativ smärta under högst 6–7 dagar. Temgesic finns som injektionsvätska och resoriblett, det vill säga en slags tablett som upplöses under tungan. Resoribletterna får ej sväljas eller tuggas.

METADON

Metadon, (RS)-6-(dimetylamino)-4,4-difenylheptan-3-on, är ett narkotikaklassat morfinliknande analgetikum, en opioid. Det är i grunden ett preparat mot svåra smärttillstånd, och ofta effektivare än andra morfinliknande preparat. Metadon har sedan 1960-talet använts för avgiftning av t.ex. heroinberoende och fortsatt behandling av denna och flera andra missbrukssjukdomar. Metadon har därför kopplats samman med narkotikamissbruk, vilket inte har varit till fördel i kontakter med vården för den växande grupp patienter som får metadon mot nervsmärtor och andra kroniska smärtor.

Metadon syntetiserades 1939 av de tyska kemisterna Max Bockmühl och Gustav Ehrhart vid kemiföretaget IG Farben. Bockmühl och Erhart tog under flera år fram ett stort antal olika preparat, varav metadon var ett. Målet var att ta fram ett smärtstillande läkemedel som skulle vara enkelt att använda vid operationer, men som samtidigt skulle ha lägre beroendepotential än morfin. Metadonpatentet, ”Hoechst 10820”, lämnades in till det tyska patentverket 1939. Efter andra världskrigets slut lade den amerikanska läkemedelsjätten Eli Lilly beslag på ett antal tyska patent, däribland Hoechst 10820. 1947 lanserades detta som ett nytt smärtstillande läkemedel under varunamnet ”Dolophine”, vilket sannolikt är en kombination av de latinska orden dolor (smärta) och finis (slut). Metadon förekommer fortfarande under denna varubeteckning. Namnet metadon (Methadone) fick preparatet en kort tid därefter, när produktion inleddes av Mallinckrodt Pharmaceuticals.

Metadon har i huvudsak samma farmakodynamiska effekter som morfin. Metadon synes dock framkalla mindre obstipation och sedering än morfin vid upprepad dosering. Liksom opiater aktiverar medlet opiatreceptorerna i hjärnan men eftersom medlet verkar mycket långsammare uteblir den så kallade ”kicken”. Metadon är ett beroendeframkallande medel.

På 1960-talet började man använda Metadon i USA för avgiftning av opiatmissbrukare som exempelvis heroinister. Metadon ingår nu i behandlingen av flera svåra missbrukssjukdomar, och är allmänt accepterat inom beroendepsykiatrin.

Metadonprojektets historia i Sverige

I Sverige startade det första metadonprogrammet 1966 i Uppsala. Under en tvåårsperiod under 1980-talets början stoppade Ulleråker all nyintagning till metadonprojektet, då Socialstyrelsen inte kunde bestämma sig för om det skulle bli en etablerad behandlingsform. ”Man kan inte behandla en drog med en annan drog” hävdade projektets motståndare. Eftersom en hög andel av dem som stod i kö för behandling påfallande ofta avled av överdoser omedelbart efter utskrivning från andra typer av heroinbehandlingar var behovet av ett beslut akut. Socialstyrelsen ville fortfarande inte ta ställning till metadonbehandlingen trots årtiondens positiva behandlingsresultat, utan bollade frågan vidare till riksdagen, som godkände metadonbehandling för opiatmissbrukare som etablerad vårdform 1983. Ulleråker kunde återuppta behandlingen, denna gång utan att behöva kalla det ett ”forskningsprojekt” och finansiera behandlingen med forskningsanslag. Dock fanns det fortfarande ett tak som Socialstyrelsen hade satt, och som innebar att maximalt 200 personer fick ta del av metadonbehandling samtidigt.

1990 öppnades nya metadonmottagningar i Stockholm, Lund och Malmö – och taket höjdes. Men det är först på 2000-talet metadon behandling blivit allmänt accepterat. Taket är borttaget och kraven på patienterna har sänkts till ett års dokumenterat heroinmissbruk. Landstingen bestämmer själva över metadonbehandlingen och metadonbehandling ses numera mer som sjukvård än socialvård.

Metadon används också allt oftare som smärtstillande preparat istället för diverse morfinpreparat, ett användningsområde som Metadon ursprungligen var tänkt för. Metadon har visat sig ha en bättre smärtstillande effekt vid långvariga smärttillstånd än morfin och andra opiater, men har en avsevärt längre halveringstid.

Eftersom patentet gått ut för Metadon blir det mycket billigare att använda det än alla de nya derivat som läkemedelsbolagen försöker lansera istället.

 

Samtliga texter är hämtade från Wikipedia.